Innan min första graviditet tänkte jag också en av varje hade varit kul! Tog inte reda på könet och kände det spelar ingen roll vad det är... Ut kom världens underbaraste Andreas. Gravid igen men känner inte alls någon extra önskan efter en dotter... Hade lika gärna fått 4 söner :) Spelar ingen roll och kommer inte ta reda på kön... Det var ett sånt starkt ögonblick när han kom ut och jag själv fick se vad det var...
Jag är också uppvuxen med systrar, vi är fyra tjejer. Just därför önskade jag mig en son. För tjejer visste jag ju hur de funkade, killar däremot? Ett helt nytt kapitel.
Vi kollade inte innan men jag hade på känn att det var en pojke och det stämde. Jag älskar att vara pojkmamma!
Alla i släkten hade fött flickor,så jag ville faktiskt att det skulle vara en pojke.
Och det fick jag :)
Inte bara en utan två <3
Nu på lördag fyller dom 4 år :)
Vi kollade inte vad bebis hade för kön. Det var det många i omgivningen som blev väldigt...hmm...provocerade av. Det var väl ungefär 80% som trodde det skulle komma ut en stor kille. Själv trodde jag det var en tjej. När bebis väl kom ut var det en liten tjej, så det var många som var förvånade, men dock väldigt glada.
Jag hoppades också på att det skulle vara en tjej, och det var det ju. Lilla Sprallis! Nästa bebis hoppas jag på en kille, det vore en dröm med en av varje. Men samtidigt skulle det vara roligt med en till tjej... Puss
Jag har också alltid önskat mig en tjej som första barn, så när vi var på RUL och det visade sig vara en liten tjej tog det några veckor innan jag verkligen fattade att vi skulle få en dotter. Man brukar ju sällan få som man önskar tänkte jag ;) Hade självklart blivit glad för en kille med.
Nu är Isabelle 1 år och 3 månader och mammas lilla prinsessa!
Grattis till graviditeten förresten! :)
Jag har alltid sagt att om jag kan få barn så kändes det viktigt att få en flicka. Men sen dröjde det innan vi lyckades bli gravida, alla kompisar hann före och alla fick flickor. Under alla våra eviga försök och hormonbehandlingar och ivf så blev könet så oerhört oviktigt. När vi till vår stora chock blivit gravida utan stimulering kände jag direkt "det här är en pojke! Jag vet det". Jag fattar ju att man egentligen inte kan veta, det är 50/50. Men på riktigt, jag visste ta mig tusan!! Allt inom mig sa att det var en pojke! Jag började förbereda för vår lilla son, tänkte på inredning och vilken typ av kläder vi skulle köpa. När vi gick till bilen för att åka till rul 14/11 så jag till min man "va skönt att vi nu ska få veta att det är en pojke!" Och mycket riktigt, det var en pojke!! Vår älskade efterlängtade son!
Jag drömde faktiskt någon vecka innan rul att vi fick en flicka. Mich i drömmen blev jag hemskt besviken. När jag vaknade insåg jag ju att det inte är mina riktiga känslor inför könet. En flicka hade varit precis lika älskat och uppskattat!
Jag hade egentligen inte tänkt att vi skulle kolla, för min sambo spelade det ingen roll. Jag var så himla himla säker på att det var en flicka och så fort jag drömde om bebisen så var det alltid en tjej i drömmarna. Men alla andra sa att det var en pojke. Då blev det kortslutning i hjärnan och jag fick ett märkligt kontrollbehov och bara var tvungen att se vad som bodde i mig, haha. Men visst var det en liten tjej :)
Alla har rätt till sina känslor men jag blir så illa berörd när man kommer in på detta. Precis som när Blondinbella enligt egen utsago bröt ihop och tjöt i dagar över att bebisen i magen var en pojke. Som att barnet då vore mindre värt för henne. Jag älskar mitt barn för att han är han, hälften mamma/hälften pappa och för att det är honom jag burit i magen. Jag betvivlar inte att barnet kommer älskas lika mycket, men det skär i hjärtat när jag hör någon säga arött de skulle bli besvikna på det lilla lilla livet pga deras snopp/snippa.
Jag har planerat snitt nästa vecka och vet inte vad som gömmer sig i magen. Är väldigt spännande nu. Har en son på 2 år sen innan som heter Theo. Och könet spelar faktiskt ingen roll för mig, jag vill bara veta vad det är så vi kan sätta ett namn på hen, har varken pojk eller flicknamn som vi förälskat oss i än, Theo kom vi på när vi fick se hur han såg ut så antar att det blir så denna gång med. Kram
Vår lille son fyllde 5 veckor igår det är vårt första barn och vi kollade könet. Och med första barnet kände jag att könet inte spelade någon roll alls faktiskt, min sambo däremot var extremt inställd på en pojke och han hade nog blivit lite besviken om det inte skulle varit det. Nästa hoppas man såklart att det ska vara en liten flicka men ska jag vara ärlig känns det inte så viktigt längre att ha en av varje, jag skulle bli lika glad för en pojke till. När man håller sitt barn så inser man att det viktigaste som finns är bara att de är friska och oavsett kön kommer man att älska dom gränslöst då spelar faktiskt könet ingen roll.
Jag kan förstå att det för vissa låter hårt när man säger att man till viss del skulle bli besviken om bebisen inte visar sig vara det kön man hoppats på. Men om man som blivande mamma har varit inställd på det ena eller andra könet under en lång tid, kanske t o m innan graviditeten, kan jag tänka mig att det blir en viss omställning. Nu har jag inga barn eller är gravid, men jag förstår känslan. Har man haft en tydlig bild av att man ska få t ex en flicka, så har man kanske drömt, visualiserat, fantiserat om detta. I ens huvud har man en dotter. Visar det sig sen vara en son istället, kanske det kan kännas som att man "förlorat" sin dotter. Hon fanns ju aldrig, det var sonen hela tiden, men bilden man byggt upp raseras ju. Sen behöver man nog bara lite tid att ställa om och bygga upp en ny bild av livet med sin son, så känner man säkert precis samma. Det handlar alltså inte om att man inte älskar sitt barn pga "fel kön", utan snarare att man sörjer en sorts förlust av sin dotter. Kram och grattis till graviditeten Jessica!
Jag har inga barn än men vill så gärna.. Och jag drömmer också om en dotter, min sambo likaså! Jag har 2 systrar och en bror, min ena syster har två söner och min sambos sida är de bara killar bland kusinerna.. Så jag hoppas på en dotter men vet att jag blir lika glad för en son. Mina systersöner är ju de bästa som finns! Grattis till graviditeten, :)
Jag ville gärna ha en tjej. Kollade könet på rul och bm sa att det var en tjej. Ju närmre fl vi kom började jag tänka att hon sett fel och jag fick höra SÅ många historier där det kommit en pojke när ul visat en flicka.
Men det var en söt liten tjej som kom!
Jag kände samma som du. UL visade på en pojke. Jag hoppades ända in i det sista att de sett fel. Det var först då han kom ut som jag kände att det var han jag ville ha. Han, ingen tjej, då hade det ju inte varit han. 12 veckor är han nu, finast och underbarast i världen så klart! :)
Låter klychigt men du kommer att bli nöjd med det du får! <3 Grattis!
Jag visste att det var en pojke! Men fick aldrig veta det innan han kom ut! Visste att de var en babyboy därinne som idag är 6 1/2 år gammal! Man känner själv vad det kommer bli! Jag drömde även om att det var en pojke, flera gånger!:)
Besök min blogg morsanvsneo.blogg.se
Vi tog inte reda på kön innan så det var superspännande på förlossningen! Jag trodde hela tiden att det var en pojke, men vad det skulle bli spelade ingen roll. Men när det blir dags för syskon kommer vi nog ta reda på det och då hoppas jag kanske lite mer på en flicka, kul med en av varje :)
#20 -
-
Jennifer Doverfors:
Hade jag fått välja helt fritt hade jag valt en tjej, Mattias vill också ha en tjej men bara för att han har två söner sen innan. Men det blev en liten kille till och det gjorde oss inte ett smack, skulle inte byta bort honom för allt i världen.
Vi tog reda på könet, men kommer nog inte att göra det när det är dags för nummer två. Även om jag hemskt gärna vill göra det då också...
Jag och Mattias gick och hoppades på en liten kille (av någon anledning som jag inte vet) 😊. Men jag kände på mig på något konstigt sätt att det var en flicka i magen. Varje gång jag drömde om att jag hade barn så var det en flicka! Coolt men lite läskigt 🙊🙈.
När jag väntade vårt första barn hade jag nog ingen egentlig känsla eller förhoppning om vad som låg i magen även om jag alltid trott att jag kommer bli en pojkmamma. Enligt RUL var det en pojke, vilket stämde. När vi väntade andra barnet var jag fullt övertygad om att det låg en flicka i magen men på RUL visade det sig att det var en lillebror. När vi åkre hem kände jag mig hemsk då jag var "lättad" över att det var en till av samma kön. Jag inbillar mig att de kanske hänger ihop bättre i livet då. Men hade de varit en flicka hade jag varit minst lika glad. Det enda jag önskat var att föda "friska, krya" barn. Lillebror föll visserligen inte in helt i den kategorin heller men idag har jag världens charmigaste 2 och 4åringar här hemma vilka jag älskar över allt annat!
Sen jag varit liten och drömt om barn mm så har jag alltid hoppats på att få en pojke först och förhoppningsvist en flicka som numero 2. En storebror som får beskydda lillasyster under livets gång, hehe. Första barnet blev en pojke som jag önskade och så hoppas man ju nu såklart på att få en flicka senare, blir glad oavsett kön men jag tror alla önskar lite att få både och. :)
Jag va bombis att det låg en flicka i magen innan RUL. Hade bestämt namn och allt. Sen visade det sig att det var en pojke, och jag blev chockad. Den riktiga glädjen kom faktiskt efter 2-3 dagar efter RUL. Innan va rjag i lite chock och förvånad. Så det tog ett tag att smälta. Men nu, nu kan jag ju inte föreställa mig att det skulle va på något annat sätt! Det är ju min pojke, han är så självklar och det bästa som finns!
Jag är inte gravid, men försöker att bli det (vilket vi har gjort väldigt länge nu, tyvärr) och jag tänker hela tiden att vi kommer få en flicka. Vet inte varför, men jag tänker ALLTID att jag kommer få en tös. Just på grund av att jag redan har den känslan i kroppen så kommer jag/vi att ta reda på könet. Är livrädd för att jag ska bli besviken och inte kunna ta till mig barnet om det visar sig vara en pojke på förlossningen. Hemska tanke!
Varför jag har känslan att jag kommer få en flicka vet jag inte, jag ser helst att jag får en pojke egentligen :))
Jag tycker inte att det är så konstigt att man "önskar" ett visst kön. Som med mycket annat så har man en föreställning hur aaker och ting kommer att se ut (hur förlossningen kommer va, hur ens bröllop kommer se ut, etc etc) och jag har alltid sett mitt första barn som tjej. Vet inte varför. Av den anledningen så kollade vi aldrig kön på ultraljudet, jag var helt enkelt för rädd att bli besviken och tänkte att efter en sån pärs som en förlossning är så kommer könet att va oviktigt. Och rätt hade jag! Ut kom i och för sig en liten tjej men shit va jag inte brydde mig! Tänkte inte ens på att det skulle va ett kön på klumpen jag nyss klämt ut! Sen när min man berättade så blev jag såklart överlycklig men det var ändå på nåt vis inte så viktigt där och då! Jag vet att man är sjukt nyfiken men det är väääldigt roligt att inte veta könet! Det blir liksom dubbelt så fantastiskt när man inte vet tycker jag! Lite som att öppna julklappen innan julafton kan jag tycka:)
Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Jag är gravid i v 25 och detta är vårt första barn (om man bortser från våra två kattbebisgossar) ;-)
I min familj är vi 3 systrar och jag har alltid stått så nära de båda och min önskan om att ge mina barn samma relation var därför min högsta önskan en liten tjej.
Min sambo hade också hela tiden sagt att det måste vara en tjej eftersom vi redan är 3 killar här hemma (sambo+2 katterna). Så han tyckte det vore mest rättvist om det blev en tjej för att jämna ut familjen lite.. Dock önskade han sig en liten kille, egentligen.
På UL i v 19 visade det sig sen att det var en gosse som växer i min mage. För mig var det ganska svårt att ta in till en början. Det kändes typ som "nej, var är min lilla tjej någonstans?"
Nu känns det självklart att vi ska få en son. När vi nu börjat köpa lite "killiga" kläder så är de ju så söta och min favoritfärg är ju faktiskt blå... Och sen, min sambo har en väligt fin relation med sin bror och även med båda sina föräldrar. En mycket bättre relation än jag har till mina föräldrar. Det var ju bara den där systra-relationen som jag har med mina 2 systrar som jag fastnade i och önskade mina kommande barn.