#2 -
-
alice:
jag håller med dig. Jag har kämpat många år med detta också. Jag var asnervös och bestämde mig för att inte gå upp ett gram. Men i slutändan handlar det om bebis. Att hon mår bra och att hon får i sig all näring hon behöver, mer än så kan man inte göra.
Det ligger ju ändå ganska naturligt hos en gammal tjockis att inte moffa massa trams, det vet man ju! Men något som irriterar mig är att om en smal gravid skulle äta bullar varje dag och gå upp 30 kilo, då unnar hon sig. Men om en med redan hög startvikt skulle äta en bulle i veckan, då ska hon passa sig. Hur är det mer farligt för barnet än det andra?
Vad som hänt innan graviditeten borde inte få spela någon roll, huvudsaken är vad man gör för sitt barn nu!
#3 -
-
Alexandra:
Det är sån jävla hets om vikt hit och dit nu för tiden jag blir tokig!!!!! Jag gick upp 23 kg nu 4 månader senare har jag 3 kilo kvar, vägde innan grav 79 kg är 185 lång och har alltid tränat ganska mkt. Så jag hade nog ganska mkt muskler som vägde endel! Min BM sa alltid Oroa dig inte!!! Det kommer gå bort sedan när bebisen är ute och du är ute och går och rör på dig. Och det var ju sant. Sedan kanske man inte känner sig som före graviditeten men jag tänker 9 månader upp 9 månader ner. Jag vägde in på 102 kg på förlossningen trodde det var ett skämt hahahaha. Oroa dig inte för vikten <3 helt rätt inställning att barnet är viktigast. Förstår inte de som äter mindre och inte vill gå upp i vikt när man är gravid eller att "det är en tävling (typ) vem som går upp minst i vikt"
Kram till dig.
Svar:
Jessica Lagergren
#4 -
-
Emma:
Samma för mig. När jag var gravid förra året ville jag inte veta min vikt. Jag kände att jag inte ville fokusera negativt på att gå upp utan fokus låg på att min bebis skulle må bra. Det är tydligen vanligt sa de på min mvc... Lycka till med graviditeten! Det är verkligen en mysig tid och det som kommer också såklart 😊
#5 -
-
Anonym:
Är gravid i v 21 o tycker också att det är jobbigt. Men jag tycker att det värsta är att behöva väga mig i tamburen hos BM. Så jag har sagt att jag väger mig hemma istället o rapporterar till henne muntligen... Bra att de är flexibla :)
#6 -
-
Bella:
Jag har haft anorexi i många år och blev utbränd 1 år innan jag blev gravid. Jag fick problem med sköldkörteln och gick upp i vikt. Ville absolut inte väga mig. Min första BM vägde mig aldrig, sa att hon fullständigt struntar i det utan fokuserar på värdena. Sen var jag tvungen att byta då vi flyttade. Hon skulle prompt väga mig fast jag ville heller aldrig veta. Men känns nästan lika jobbigt att bli vägd som att veta siffrorna. Sen 6 v efteråt ville jag kolla mina Sköldkörtelvärden och den idioten till läkare mätte mig runt magen och sa att jag borde gå ner 5 cm i midjan och skrev ut recept på motion! Han visste min bakgrund med anorexi, överträning, utbrändhet och sen var jag nyförlöst med en 4,5 kg bebis och idioten mäter midjan. Sa dessutom "ja jag tänker inte mäta på smalaste stället". Jag är fortfarande ursinnig, förolämpad, arg, sårad och så mkt mer trots att det nu är 7,5 månader sedan. :( Finns tyvärr massvis med idioter inom vården.... Kram och du är jättefin! <3
Svar:
Jessica Lagergren
#7 -
-
susanne:
stor kram till alla systrar därute och stor, tydlig uppmaning att snälla - försök släppa siffror på vikt och kalorier och känn efter vad som får kroppen att må bra! Det är verkligen inte lätt, det tycker inte jag heller, men jag övar! <3
Svar:
Jessica Lagergren
#8 -
-
caroflinas.se / @inredningsdesign:
Tycker det är sunt att du vet att du i alla fall gått upp lite och att bebis mår bra. Vikt har alltid varit och kommer nog alltid att vara ett känsligt ämne, för vissa mer än för andra. Man får hantera det på sitt eget sätt. :)
#9 -
-
Fanny:
Jag gjorde samma sak hos min BM, herregud en oroar sig mycket som det är redan, kan en slippa en sak så är väl det superbra! :)
#11 -
-
Anonym:
1,5 är ju ingenting!
#12 -
-
Sofie:
Själv gick jag upp 26 kilo! Men nu, tre månader senare, har jag gått ner 24 av dessa så två kvar bara nu! Så oroa dig inte, även om du går upp kommer du gå ner igen eftersom man faktiskt rör på sig ganska mycket med en liten bebis (promenader, skumpande och vaggande osv).
Upplevde också att alla runt omkring mig tog sig friheten att fråga hur mycket jag gått upp och slänga ur sig kommentarer som "oj vad stor du är" "ser ju ut som om du ska föda när som helst" "när jag var gravid gick jag bara upp så här lite". Sånt gjorde mig så ledsen för bara för att man är gravid får folk plötsligt för sig att det är ok att säga vad som helst!
Bra att du inte bryr dig och fokuserar mer på bebisen, heja! Tack Färm bra blogg :)
#13 -
-
Lea:
Jag gjorde samma sak. Bad om att inte veta. Så det pratades inget om vikt under hela graviditeten. Efteråt fick dock läsa det i förlossningsjournalen. Jag gick upp 35 kg!
Det var ändå lättare att hantera det efteråt, hade jag fått veta det medan jag var mitt i min jobbiga graviditet hade jag nog brutit ihop.
Nu tre månader senare har jag gått ner 27 kg utan direkt ansträngning, men jag fokuserar i stort sätt inget på vikten, jag vet ju att ligger på en hälsosam vikt nu iaf.
Skit i vikten, fokusera på hur du mår :) Kram
Svar:
Jessica Lagergren
#14 -
-
hugojmsmamma:
Det är inte alls säkert att du går upp mer i vikt, vi lite rundare kvinnor går oftast inte upp så mycket i vikt vid en graviditet. Min barnmorska tog endast en inskrivningsvikt sen hoppade vi det helt och hållet- ej relevant.. De tog en vikt sedan på förlossningen för epiduralens skull. Det är synd att det är en sådan vikthets, och nuförtiden verkar det höra till att fråga gravida hur mycket de lagt på sig. INTE OK.
Kram till dig och lilla Elsa ;-) <3
#15 -
-
Anonym:
Är gravid i v 21 o tycker också att det är jobbigt. Men jag tycker att det värsta är att behöva väga mig i tamburen hos BM. Så jag har sagt att jag väger mig hemma istället o rapporterar till henne muntligen... Bra att de är flexibla :)
Svar:
Jessica Lagergren
#16 -
-
Elma:
Är de en dumm barnmorska så ska man lägga sig ner med bena i luften o placera vågen på fötterna 😂😂då får hon sin vikt och man förblir glad 😂👍! Hatar och väga
Mig gör det aldrig . Varken under min graviditet eller efter fyyyy!!!kram👪
#17 -
-
Kajsa:
Jag är överviktig och lite orolig inför att bli gravid i framtiden, är inte gravid nu, eller planerar snart, men vikten är ändå en tanke som finns med. Är lite orolig över att komma till en barnmorska som "säger till" eller ger en pikar om ens vikt, som att det inte redan är något jag tänker på... Hoppas att jag i framtiden också kommer till en bra BM som inte shamear lite övervikt.
Svar:
Jessica Lagergren
bra att du bryr dig mer om barnet än vikten. 100% respekt till dig :) Du blir nog en perfekt mamma =)